Det är något speciellt med västkusten ändå

Det blev en halvdag vid havet igår. Göteborgs norra skärgård. Vattnet var sådär precis alldeles lagom varmt. Svalkande men inte kallt. Sixtens första havsbad. Idag åker vi mot östkusten och vardagen igen.


Skrivet på min Iphone

Sol, sommar, semester

Det råder semestervecka och samtidigt återhämtningsvecka. I vanliga fall brukar jag ta en vecka av total träningsvila i mitten av sommaren, men eftersom detta året inte är ett vanligt år nöjer jag mig med en väldigt lätt vecka som komplement till den vanliga periodiserade träningsplanen.

Igår sprangs veckans första pass av två, kanske tre eller max fyra kortare lätta pass. 7,7 km varav drygt 5 i terräng. Mjuk skogsstig under fötterna. Jobbiga insekter flygande runt den varma, svettiga kroppen. Alldeles lagom lätt, alldeles lagom långt. Men varmt.

Därefter blev det glass och minigolf. Jag vann. Det gillades inte av Martin som ju har spelat nästan oändligt många gånger på de där banorna. Hihi. Sixten har två tävlingsmänniskor (och lite lätt dåliga förlorare) till föräldrar. Antingen blir han en extrem vinstjägare eller så blir det precis tvärtom. Igår sov han i början av rundan, därefter studerade han strategier och tuggade på Pingu.


Skrivet på min Iphone

Roadtripp

Första dygnet på vår semesterroadtripp spenderades tillsammans med fina vännerna i Norrköpning. Nu styr vi bilen mot de Småländska skogarna för ett par dagar hos Martins föräldrar. Där finns det backiga springvägar i skogen, så det kan hända att det blir någon tur i springskorna!


Skrivet på min Iphone

Långt

Efter ännu mer förfasande över hur någon kan hata så starkt passade jag på att må dåligt över alla barn (och vuxna) som svälter på Afrikas horn också. Man blir sannerligen inte rik av att leva på en riktigt dålig föräldrapeng (men jag är tacksam för möjligheten att få vara föräldraledig!) som jag gör i nuläget, men jag lever ju definitivt i överflöd ändå. Imorgon när ovan nämnda pengar har kommit in på kontot ska jag genast skänka en slant till de drabbade. Åh, jag önskar att jag kunde hjälpa alla som far illa här i världen men det går ju tyvärr inte. Men jag kan göra något och förutom att ha ett fadderbarn i Ghana försöker jag då och då skänka en liten slant till bättre behövande. Även om det inte är tillräckligt känns det iallafall lite bra.

Men nåväl. Ett långpass stod på dagens schema. Faktiskt det enda som stod där förutom att tvätta. Och äta och leka med Sixten då. Martin sprang iväg på sitt först och när han var tillbaks var det min tur. Jag hade tänkt mig mellan 25 och 26 kilometer och mätt ut en runda på ett ungefär. Bestämde mig för att springa riktigt långsamt och gjorde även så. I början. Sedan gick det visst snabbare, men när det ändå känns helt ok så gör det inte så mycket. I början var benen träningsvärkstela men ju längre jag sprang desto lättare kändes det. Det var bara i motvinden på Strandvägen samt de allra sista kilomterarna som kändes lite sega, resten gick fint. 27,8 fina kilometrar samlade jag ihop med en snittpuls på 74%. Jag vill gärna ligga under 75% (ju närmre 70% desto bättre) under långpass så det blev godkänt. Det ska jag fira med en stor kopp te och mycket glass. Jag har blivit glassoman det senaste. Jag som inte är (var?) någon glassmänniska..

Intervaller, återhämtning och hår

Ja det känns ju helt sjukt att blogga om obetydliga saker som löpning och frisyrer en dag som denna. Norge känns nästan som hemma. Jag är uppväxt mindre än en timmes bilfärd därifrån och att något så obegripligt sjukt kan hända så nära är skrämmande. Och naturligtvis oerhört tragiskt. Jag mår fysiskt dåligt.

Jag skaffade ny(gammal) frisyr igår..
Men livet går ju vidare ändå och mitt med bland annat en intervallpyramid på förmiddagen och en återhämtningsjogg på eftermiddagen. Intervallerna gick fint. Jag körde 100-200-400-800-800-400-200-100 meter med 100 meter gåvila mellan. Tanken var att hålla ungefär samma fart genom hela serien vilket betyder att de korta kändes lättlätta, fyrahundringarna helt ok och åttahundringarna jobbiga. Inget maxande dock, för imorgon är det långpassöndag. Jag tänkte mig ett tempo på mellan 4:15 och 4:30, men i verkligheten landade jag på mellan 3:50 och 4:15 så det gick ju sådär med den planen. Glädjande dock, för andra åttahundringen gick i 4:06 utan att jag var helt slut. Trevligt.

Nu ikväll återhämtningsjoggade jag drygt 6 kilomter så nu är benen glada och nöjda och laddade inför morgondagen då jag hoppas kunna få till ett långpass över 25km.

Skrivet på min Iphone

Morgonjogg i sommarregnet

Foto; Sofie. Vi ser lite skraja ut. Kanske var det för att vi såg en grävling? De kan ha vassa tänder har jag hört :)

När jag vaknade imorse kände jag mig helt mosad. Mörbuldade ben efter gårdagens superintervaller och träningsvärkigt rygg- och axelparti sedan yogan jag ägnade 45 minuter åt igår förmiddag. Sixten sov länge, men typiskt nog vaknade jag tidigt ändå och undrade om han inte skulle vakna snart. Kunde inte somna om men när han väl vaknat och fått mat blev jag jättetrött. Typiskt även det. Fast när en springdate med Sofie i morgonregnet står på schemat gör det inte så mycket. Efter att ha tagit de första stapplande springstegen var jag dock lite orolig över hur den där rundan skulle gå egentligen. Bra skulle det visa sig. Efter nio kilometer mysjoggande och pratande om ungefär hälften mellan himmel och jord kände jag mig som ny. Att sedan duscha, fixa frukost och tassa runt för att inte väcka mina killar som visst somnat om och njuta av lite egentid är inte fel alls. jag gillar redan denna regniga torsdag.

Jag är redan där!!

För två veckor sedan sprang jag mina första fyrahundringar sedan innan graviditeten. De gick ganska precis på samma tider som då, innan. Jag skrev då att jag skulle vilja springa dessa intervaller under 1:30min om ett par månader. Men jag är visst redan där!! Ikväll tog jag med mig Martin och Sixten till Enskede Ip utan några större förhoppningar om stordåd. Uppjoggen kändes visserligen bra, men inte SÅ bra.

Väl på plats satte vi Sixten och hans vagn vid sidan av banorna och turades om att springa. Eftersom vi just turades om blev vilan lite längre än den brukar vid korta intervaller, runt 1:30min. Sixten satt nöjt och kollade på när några killar hoppade höjd och några tjejer och killar, inklusive mamma och pappa, sprang förbi. (Det kanske är höjdhoppare han ska bli? Det ser ju bra ut med längden hittills iallafall :)


Men intervallerna då? Jo det gick skitbra! Iallafall fram till sjunde då jag började krokna rejält. Åttonde sprangs med mjölksyra nästan från början. Så jag gav mig där trots att jag hade velat springa nio. Men 1:30, 1:29, 1:28, 1:29, 1:29, 1:30, 1:32 och 1:32 slutade det på. Jag är sjukt nöjd!! Att nedjoggen var sjukt seg, särskilt när jag hade vagnen, gör inget. Även Sixten blev trött och somnade på hemvägen trots att vi gjorde allt för att hålla honom vaken. Det brukar bli lättare att somna för natten för honom då. Men ett bad senare sover han nu sött i sin säng. Och vi som sprang ska fylla på depåerna med massa energi och näring.


Skrivet på min Iphone

Skogsspring

Jag trivs bra i Stockholm såhär ganska exakt ett halvår efter hitflytt, men ibland saknar jag Göteborg. En av de saker jag saknar allra mest de där dagarna då saknaden är större än andra dagar (då jag tänker på allt dåligt som regn, blåst och sega spårvagnar exempelvis) är Skatås. Underbara Skatås (Nästa vecka ses vi igen!). Men jag tror jag har hittat ett substitut! Än så länge inte riktigt lika bra som Skatås, men snudd på. Nackareservatet.

Ikväll tog jag mig en tur dit, hållandes alla tummar för att ormen Martin såg där tidigare under dagen skulle ha gått hem och lagt sig, och väl där runt på lite fina vägar. Ingen orm såg jag och grusstigarna böljade upp och ner precis som i Skatås. Det luktade nästan riktig skog och nästa gång ska jag nog våga mig längre ut i kanterna. Tycker mig ha sett på någon karta att det ska finnas en sjö i närheten också. Precis som i Skatås. Jag tror jag ska be Ingmarie om en guidad tur. Hon verkar hitta som i sin egen ficka i den där skogen.

12.8km skrapade jag, via lite felspring, ihop och julisamlingen börjar se bra ut. Nästa vecka blir det dock väldigt lugnt med de flesta träningsformer eftersom vi åker på semester i en vecka. Skorna och kläderna följer såklart med (Vi kan ju inte missa en tur i Skatås!), men det som blir det blir och det som inte blir sörjer vi inte. Det finns annat här i världen också, tro det eller ej. Men imorgon blir det korta intervaller om allt går som det ska. Eventuellt tillsammans med ovan nämnda Ingmarie och hennes gäng. Men det återstår att se. Sixten fick två nya sprutor idag och har haft det lite jobbigt. Mår han på samma sätt imorgon så får träningen klämmas in där det går, att passa tider är svårt. Vi får se helt enkelt.

Paus

Sådär. Jag tog visst paus. Datorpaus. Bloggpaus. (Men inte ajfånpaus - installera INTE yatzy-app, det är extremt beroendeframkallande och förstör din nattsömn!) Men nu är jag tillbaks i stan igen. Iallafall för en knapp vecka, sedan bär det iväg igen.

Jag har slappat, ätit, fikat och fikat lite mer. Och tränat lite. Såklart inte lika mycket som jag tänkt, så blir det aldrig. Skogsluften gör mig lat. Men ett backpass+löpskolning, ett distanspass+rörlighetsträning samt ett långpass får väl räknas som godkänt. Och så har jag gjort ett gäng pushups eftersom jag håller på med den där onehundredpushups-utmaningen som folk grejjade med för typ ett år sedan. Jag tror inte att det kommer funka, men vi får se.

Nu ska det visst omnattas bebbe.

Äta, träna, vila (och lite annat smått och gott)

Första dygnet har innehållit en massa mat, fikor, en och annan liten promenad, backlöpning och lite slappande. Och nu på kvällen har jag och Martin varit ute och ätit middag bara vi två. Det var inte igår. Kikärtsburgare med en god och krämig - typ aioli - sås, krispiga färska pommes. Staropramen. Chokladpaj med citrusfrukter, hallon och vispgrädde. Espresso. En nästan spegelblank sjö bredvid. Men tyvärr ingen sol. Lyxigt.

Skrivet på min Iphone

Mot skogen!

Bild från familjejoggen här om dagen.

Om ett par timmar sätter vi oss på tåget och far mot värmlandsskogen. Mot lugn och ro, springturer och massa god mat. Egentligen skulle det bli Sixtens första festival och vi skulle lyssna på massa bra musik (fast Sixten skulle nog ha nöjt sig med ett kort besök, resten av tiden hade han nog föredragit att umgås med mormor, morfar, mostrar, plastmostrar, plastmorbror, plastmorfar och plastmormor..), dricka vin i plastmugg och prata gamla festivalminnen. Men det gick ju sådär med de planerna. Istället får det bli träningsläger. Och semester. Det positiva med det är att man sparar pengar, slipper bli bakis och blir lite bättre löpare. Även fast festivalandet kommer vara saknat. Jag hoppas den återuppstår.

Lite rekord

Idag är det måndag och en helt ny vecka att fylla med spring och annat roligt. Igår var det dock söndag och dags att avsluta träningsveckan med ett kort långpass. Egentligen hade jag velat få till ett lite halvlångt, någonstans mellan 22-26 (ok, 26 är rätt långt, speciellt nu när jag inte sprungit längre än 25 det senaste året), men eftersom det var så äckligt fuktigt varmt fick strax över 19km räcka. Med detta kunde jag summera veckan på dryga 85km och ett rätt rejält postgraviditetveckodistansrekord (vilket härligt långt ord). Mitt veckodistansrekord alla kategorier ligger på dryga 96km så det får jag plocka senare. Jag är grymt nöjd med 85. Dessutom har jag bättrat mig med styrketräningen som det slarvats med de sista veckorna. Nu är det bara att skärpa till sig vad gäller löpskolningen också. Det får bli denna veckas mission.

Aktiva helgen

Vi har klarat oss bra jag och Sixten. Vi har tränat med kettlebellsen;

Vi har vagnjoggat;

Och vi har tränat core.

Fast Sixten har mest tittat på. Och tränat på sina egna grejer. Och så har vi strosat på Djurgården, shoppat skor till mamman och massa blöjor till Sixten. Så vi har klarat oss bra. Men det ska bli skönt att få hem pappan i eftermiddag. Det tar på krafterna att vara själv med en snart femmånaders dygnet runt.

Ur träningsdagboken

I träningsdagboken kan man läsa följande;

"3km uppv - 6km fri fartlek med mest längre ökningar men även några kortare - 2,4km nedv. Det blev pannkaka av allt. För det första var det olidligt varmt. För det andra satt onsdagens intervaller delvis kvar i benen. För det tredje fick jag massa håll och tvingades gå en del och stanna några gånger. Och som om inte det vore nog fick jag en stor fluga i ena ögat under nedjoggen. Jaja, snittade 5:01 på fartleksdelen trots lite gående. Och jag tog mig igenom hela. Puls: 78%, max: 88%."

Tur att jag möts av ett stort leende när jag kommer in genom dörren med svetten rinnande längs kroppen. När glade mannen vaknat ska vi åka iväg på något slags utflykt. bara han och jag. Pappan får vi klara oss utan hela helgen. Det är första gången vi är helt ensamma så länge, men det ska nog gå fint. Även om vi redan saknar.

Baddagar

Det är inte bara löpning och andra former av träning som förgyller dagarna. Stunder på stranden, fikapauser, glass och umgänge med vänner och Sixtenpappan som just nu har semester. Sixten gillar att ha sin pappa hemma och är extra glad. Att ligga på en filt i skuggan och spana på allt spännande som sker på stranden eller doppa fötterna och kanske lite mer är också roligt tycker han. Jag tycker det är sommar när den är som bäst.


Skrivet på min Iphone

Jag tror jag är tillbaka!

Jo, för om jag springer mina fyrahundringar på i princip exakt samma tider som jag gjorde i maj förra året (det vill säga när jag var som bäst) måste det väl betyda att jag är tillbaks i gamla toppformen? Jag tror det. Skönt, då kan jag fortsätta resan mot målen.

Åtta varv runt Enskede IP tog jag mig. En varm sol på himlen men ändå helt ok temperatur. Det stekte lite, men var inte i närheten av så varmt det var för en vecka sedan. Benen var det ungefär samma status på dock. Ganska trötta och törstande efter morgondagens helvila. Men de pinnade på bra ändå och får mycket väl godkänt. Nästa gång kräver jag dock lite mer. Kan jag pressa mig ner under 1:30 på något av varven? Kanske inte nästa gång, men innan sommaren är slut? Idag pendlade jag mellan 1:32 och 1:34, så kanske.

Nästan som Skatås!

Idag har jag fortsatt min upptäcksresa till fots. Nackareservatet stod näst på tur så jag drog på mig springkjolen och sprang dit. Jag har varit i utkanterna av det tidigare samt en liten sväng in vid ett tillfälle och tänkte att jag kan ju börja med samma rutt, den borde vara enkel att komma ihåg. Men nej, tydligen inte. Dock sprang jag för andra gången förbi utegymmet i Björkhagen och påmindes ännu en gång om att jag ska ta med mig vagnen och Sixten på en tur dit. Fast då får det bli en del gående, det var nämligen ett par rejäla uppförsbackar innan jag var där. Jag sprang lite fel och kom tillbaks lite för snabbt och tog en extrasväng runt Sicklasjön. Den visade sig vara lite större än jag trott, så totalt hamnade rundan på dryga tolvkommafem. Ett par kilometer längre än jag tänkt mig, men vad gör det när det nästan kändes som Skatås? Inte det minsta. Och dessutom tänkte jag försöka få till ett postgravidveckodistansrekord den här veckan och då skadar det ju inte med ett par extrakilometrar redan på tisdagen. Trettiosexkommatvå veckans andra dag och imorn blir det kort intervall. Både usch och jippie. Skräckblandad förtjusning.

Långpassande upptäcksfärd

Om du klickar på bilden kan du se lite bättre.

Det har jag (bland annat) ägnat mig åt idag. Jag plottade ut en lagom lång runda som delvis gick i områden jag tidigare aldrig satt min fot i. Sedan skrev jag en lång lapp med vägnamn och om jag skulle ta höger eller vänster. Jag fyllde därefter vätskeryggsäcken med vatten, några överblivna godisar, busskort och visakort utifallatt, iphone och ipod med sommarpratare i. Sedan sprang jag iväg. (Efter att ha lyckats tajma in både min egen och Sixtens mat perfekt.) Sval temperatur och inte en endaste solstråle på himlen. Tacksamt en dag som denna. Och jag hittade minsan nästan överallt. Bara vid två tillfällen fick jag vända om och springa rätt. Och så fick jag stanna och kolla kartan ett par gånger. Vad gjorde man innan iphonetiden? En gång lite kortare och en gång lite längre. Och så blev det inte riktigt som jag tänkt mig på slutet eftersom vägen jag ritat på inte gick att springa på och cykelbanan som gick någorlunda längs med inte kom ut där jag trodde. Men med lite fantasi så kom jag upp i nästan exakt samma distans. Fint. Sedan åkte vi till Ikea och köpe matstol till Sixten som blivit så stor att han börjat med små smakisar till lunch och en riktig liten portion gröt till ett av kvällsmålen.

Att göra utan att tänka

Det var vad jag fick göra idag. Fast jag var nära att ge upp. Nä, det var jag nog inte egentligen, det är jag alldeles för tävlingsinriktad för. Men det vore att ljuga om jag skulle skriva att det var ett skönt pass jag var ute på imorse. 3km uppjogg, 6km snabbdistans och 2-3km nedjogg stod på schemat och 2km uppjogg, 6km snabbdistans och 2,5km nedjogg blev det. Fast nedjogg och nedjogg. Pulsen var ju minst lika hög som innan trots att jag knappt tog mig framåt. Hej uttorkning. Det var som att springa med en varm fuktig filt framför ansiktet. Från början till slut. Det var nästan svårt att andas. Och i kroppen fanns inte mycket till kraft. Sådana här dagar har den åkt någon annanstans. Det kvittar hur bra jag äter, dricker och vilar. Det går inte. Ibland undrar jag varför jag inte kan vara lite mindre målmedveten och bara springa lite lugnt och fint. Eller inte alls dagar som denna. Men vad är det de säger; det som inte dödar det härdar. Fortsätter den här värmen kommer jag vara odödlig snart.

Nåväl. Lyckades kriga till mig ett snitt strax över 4:45 min/km på själva snabbdistansen. Inte jättebra ens för att vara jag (men inte superdåligt heller), men jag hade ett mycket bättre flyt, bättre rytm, idag jämfört med förra snabbdistanspasset (där det också var varmt, men inte i närheten av dagens luftfuktighet). Det är bra. Jag är nöjd. Jag är bra.

Väder och vilodag

Typiskt att tajma in det lite svalare och mindre stekande vädret just på vilodagen. Nog för att jag då har tid att sitta inne och äta och dricka ikapp lite, men det hade känts ganska bra att få springa ett jobbigt pass utan att bli stekt. Nästan så att jag hoppas på att det svalare vädret håller i sig två dagar till. Eller vi kan säga så här; svalt och molnigt på morgonen imorn. Vid tio-elvatiden kan det bli fint för då har jag förhoppningsvis överlevt mitt absoluta hatpass snabbdistans. Och på söndag kan det få bli varmt framåt eftermiddagen då mitt långpass är färdigsprunget. Så. Vi säger så va? Jag älskar sommaren, men inte när jag springer.

I övrigt funderar jag över om jag inte borde skaffa ytterligare någon grej till mitt hemmagym. Antingen en TRX (dyrt??) eller kanske ytterligare en kettlebell. I nuläget har jag en balansboll, två yogamattor, ett gummiband/exetube (som inte används så mycket eftersom det är svårt att få till ett lagom motstånd) och en balansplatta. Några fler förslag på vad jag kan komplettera med?