För två veckor sedan sprang jag mina första fyrahundringar sedan innan graviditeten. De gick ganska precis på samma tider som då, innan. Jag skrev då att jag skulle vilja springa dessa intervaller under 1:30min om ett par månader. Men jag är visst redan där!! Ikväll tog jag med mig Martin och Sixten till Enskede Ip utan några större förhoppningar om stordåd. Uppjoggen kändes visserligen bra, men inte SÅ bra.
Väl på plats satte vi Sixten och hans vagn vid sidan av banorna och turades om att springa. Eftersom vi just turades om blev vilan lite längre än den brukar vid korta intervaller, runt 1:30min. Sixten satt nöjt och kollade på när några killar hoppade höjd och några tjejer och killar, inklusive mamma och pappa, sprang förbi. (Det kanske är höjdhoppare han ska bli? Det ser ju bra ut med längden hittills iallafall :)

Men intervallerna då? Jo det gick skitbra! Iallafall fram till sjunde då jag började krokna rejält. Åttonde sprangs med mjölksyra nästan från början. Så jag gav mig där trots att jag hade velat springa nio. Men 1:30, 1:29, 1:28, 1:29, 1:29, 1:30, 1:32 och 1:32 slutade det på. Jag är sjukt nöjd!! Att nedjoggen var sjukt seg, särskilt när jag hade vagnen, gör inget. Även Sixten blev trött och somnade på hemvägen trots att vi gjorde allt för att hålla honom vaken. Det brukar bli lättare att somna för natten för honom då. Men ett bad senare sover han nu sött i sin säng. Och vi som sprang ska fylla på depåerna med massa energi och näring.
Skrivet på min Iphone